I tisdags var jag ute på promenad i skogen, jag behövde rensa tankarna så jag tog min kamera och gick på långpromenad runt sjön, min favvolöprunda. Det var skönt att vandra omkring där i min ensamhet, bara kameran, alla djuren och jag. Stormen som var på juldagen hade fällt massa träd så att de låg som ett enda stort plockepinn på vissa ställen, man fick både klättra, huka sig och ta omvägar för att kunna ta sig fram.. Igår tog jag mig ut i skogen åt andra hållet. Jag gick upp till Mellsta, ner längs älven och sedan upp i skogen på andra sidan vägen. Jag har aldrig gått där innan och kom på hur korkat det var att gå den vägen när det började bli riktigt mörk, sådär mörkt att man inte riktigt såg var man gick. Jag kunde bara hoppas att jag var ensam.. Men men, förutom en borttappad reflex så gick allt fint. Efter drygt 1,5 timme var jag hemma igen med rosiga kinder, barr i håret och snö i skorna.

Jag är så glad att mamma bor där hon bor, att ha 100 meter till skogen och 800 m till sjön är verkligen en lyx som är ganska få förunnat. Närheten till skog är verkligen en av de saker som jag saknar mest när jag är i Skåne..