Det är med sorg i hjärtat jag inser att Peace & Love är över än en gång. Det har varit en fantastisk vecka med massor av underbara spelningar. Bara det faktum att jag fick se Roxette hemma, i min egen hemstad säger ju en del. Men även Caligola (oj så bra dom var!), Sugarplum Fairy, Hoffmaestro (galet!), Skrillex (hysteriskt), Kent (SÅ snyggt!), Deportees, Benjamin Francis Leftwich, Christina Perri, Laleh (Fantastiskt!!) etc. etc. Som pricken över i:et har jag hängt med underbara människor, -98% av tiden på spelningar 2% av tiden i t.e.x en soffa i mysiga Shangri-La-området.
 
Största besvikelsen var Rihanna, jag ångrar stort att jag inte gick på Soundtrack of our lives istället. Diva är väl det enda ordet som passar den bruden. Först går hon på scenen 45 minuter för sent. 45 MINUTER! ALLA andra har gått på i tid. Det är så respeklöst mit sina fans som  har suttit vid staketet i 12 timmar och väntat. Sen tror hon att hon är kvar i Oslo och spelar en låt för det hemska sopm hände här för ett år sedan... Pinsamt? Eh ja.

Men som sagt i övrigt har det varit fantstiskt, jag har sett några av de bästa spelningarna någonsin!

Peace and Love, tänk att tiden alltid går så fort. Vi ses igen nästa år. <3