I torsdags var jag på höst-infirande bakom Cozmoz i folkets park här i stan. Samma ställe som jag såg underbara Benjamin Francis Leftwich med Sandy på Peace & Love i somras och på samma sälle som jag halvlåg i en soffa under ett upplyst träd och pratade om livet, om allt som har varit och allt som komma skall med en vän som det nu är alldeles för länge sedan jag pratade med.

 

Det där är en sån där plats som jag bara förknippar med fina saker, trots att den egentligen inte är något speciellt alls. Den har någon slags evig förmåga att bli precis så mysig man vill och kan tänka sig, och sen tio gånger bättre ändå.

 

I torsdags var det fyra musikakter och tjusig ljussättning i kombination med tända grillar och fladdrande eldar som tillsammans stod för både värme och stämning. Tre av akterna hade jag aldrig hört talas om och jag blev jätteimponerad av två av dem. Den fjärde var en av mina dalafavoriter Stiko Per Larsson som är så otroligt duktig och aldrig gör en besviken. Lyssna och njut.

 

Stiko Per 

 

David Rönnegård 

 

Doris Hopp (Inte riktigt samma nivå, och heller inte bästa låten, men det var den som fanns på youtube..)