Även så gjorde min. I mars 2012 for vi till Rom på studieresa. Vi promenerade tretton himla timmar varje dag för att hinna med alla kyrkor, monument och ruiner. På kvällarna åt vi pasta, pizza, drack vin och somnade på tok för tidigt. På peterskyrkans tak postades det vykort och inne i samma byggnad har jag aldrig någonsin känt mig så liten. En bit utanför stan besökte vi en stad i ruiner, bevarad från antiken, ruinerna i sig var väl inte jordens mest spännande, men det var ofantligt vackert. Det slår mig ändå -att trots alla dessa enormt vackra byggnader, i denna påkostade stad, som krävt så mycket kraft och engagemang att få på plats -så var pinjetallarna ändå det vackraste.