Då var man åter på svensk mark. Åter i detta kalla, mörka land som jag alltid uppskattat så mycket, trots sina brister. Det gör jag fortfarande. Ändå är det något som drar i mig, som bara vill tillbaka, kanske lika mycket för att slippa möta vardagen och verkligheten här hemma som för värmen och den fantastiska naturen där nere. Jag vet inte, det är väl bara en helt vanlig känsla när man har haft det bra. 

En sak jag däremot vet är att jag inte är redo för vintern och inte heller för julen, den har överhuvudtaget inte funnits i mitt medvetande de senaste veckorna. Tills nu. Jag antar att jag kommer in i julmyset bara jag ställt om hjärnan lite. Och gått ut mer än en halv minut så att kylan blir lite verklig.

 

Den här resan är en av de häftigaste sakerna jag någonsin gjort, helt klart i klass med New York, kanske tom lite häftigare.

 

Jag ska försöka posta lite mer bilder allteftersom, när jag får in dem på datorn och sådär. Nu ska jag försöka fördriva lite tid innan tåget går kl 18.. Mat?