Ibland känner jag mig konstig, eller inte konstig... Men annorlunda, men jag trivs ju så. Jag gillar mig, oftast i alla fall, vilket är tur eftersom jag själv är den enda som jag garanterat kommer att umgås med resten av livet. Såklart finns det saker som jag skulle kunna och ibland vilja ändra på, men jag är ju jag. 
Jag kunde bara önska att fler förstod mig, det är nog så jag känner egentligen, missförstådd, i alla fall ibland. 

Kramar