Jag orkar inte spela den jävla teatern mer! Jag orkar inte anstränga mig för att saker ska bli bra, när responsen är lika med noll. Jag orkar inte att höra att saker är vårt fel. Det finns två problem i mitt liv och jag orkar inte ha dem där mer! 
Jag pallar inte mer av det där nu. Enough is enough.

Jag har skitit i det så länge nu, det här året har varit det absolut bästa på länge och det kommer omöjligt att förändras. Det har hänt saker i år som utan tvekan är bland de bästa i mitt liv, jag har stundtals varit så lycklig att det nästan har bubblat över inom mig vilket innan sommaren kändes som något som inte skulle kunna kännas igen. Jag har människor i mitt liv som jag aldrig vill ska försvinna men jag har också människor där som jag bara vill få bort, sudda ut, radera och glömma. 

Jag känner bara att det här var droppen, jag önskar att jag bara kunde säga att det var slutet på en lång historia, men det är svårt. 

Föreställningen får läggas ner nu. Den kommer alltid vara skriven i historieböckerna men scenen måste lämnas över för nya händelser.

Det räcker nu. Det är inte värt det.