Stackars lilla Nova. Hästarna hade haft sönder staketet i den enda torra (eller inte isiga) hagen här hemma så på förmiddan fick dom gå i en hage som delvis är jordig, delvis är istäckt. Hästarna verkade ha ganska bra koll på att det inte gick så bra att gå på isen och det finns gott om plats där det inte är is, men när jag höll på att fylla på vatten kom Nova gående mot mig och sneddade över isen, och duns! Sen låg hon där med benen åt alla håll, rakt ut, som en simmande groda. Stackaren kom absolut ingenstans oavsett hur mycket hon sprattlade och kämpade. Jag fick givetvis panik och sprang dit för att hjälpa henne, hon blev ganska snabbt trött, skärrad och uppgiven så jag fick lugna henne först och låte henne vila, sen tog jag ett rejält tag i grimman och drog samtidigt som hon sprattlade. Det enda jag tänkte var att jag så fort som möjligt var tvungen att få henne dit hon kunde få fäste samtidigt som tankarna om att hon skulle bli allvarlligt skadad snurrade i huvudet. Vid andra försöket lyckades vi så att hon kom upp, och tack gode gud så var hon bara skakig efteråt, men ingen hälta eller någonting.

Jag tror att det var väldig tur att det var just Nova och inte Loppan eller Dunder som ramlade, dom hade antagligen sträckt sig eller något ännu värre, det såg riktigt läskigt ut!! Föl och väldigt unga hästar är ju väldigt rörliga med långa muskler medan äldre hästar har kortare och "stelare" muskler.

Jag var till ridhuset med Loppan och Sara hade lite lektion och ja, vad ska man säga? Vissa dagar rider man bättre än andra, idag var INTE en sån dag... + att Loppan antagligen är en av de svåraste hästarna jag nånsin ridit. Det är inte nog med att hon inte är byggd så att hon har särskilt lätt för sig att jobba, hon har dessutom en psyke som är stenhårt och dessutom är hon sto (alla hästfolk vet precis vad jag menar och ni andra kan nog ana). Jag behöver inte säga så mycket mer, men jag tog av mig handskarna (varför? Jag rider ju ALLTID med handskar, oavsett hur mycket jag svettas..) och ja, bilden säger nog mer än tusen ord...