Det var ett tag sen vi hördes, du och jag. Jag har rätt och slätt varit en alldeles för upptagen och trött person för att ha någon energi över till dig. Men jag har inte glömt dig och jag har inte sagt upp kontakten, jag har bara haft alldeles för mycket för mig för att orka något annat än att sova när jag har fått en minut över.

I fredags kväll gjorde jag det bästa jag har gjort på länge, jag packade ner en filt, varm choklad och en tjock tröja och åkte ut till Lomma. Jag satt på den öde stranden och tittade på havet och måsarna medan solen gick ner och fick Malmö och öresundsbron att glittra som guld. I nästan tre timmar satt jag där. Tre timmar i ensamhet. Tre timmar i frihet och långt långt bort från den verklighet som kallas vardag. Jag njöt och  behövde varenda minut av de där tre timmarna.

Nu är jag back on track, igår var jag med bästa Anna i folkets park i Malmö och kollade Sverige-Ukraina, dom hade satt upp storbildsskärm ute i parken och det var jättemycket folk! Och herregud, det kändes som om jag och Anna inte hade hängt på en evighet. Hur ska jag klara mig i höst??