Titta. Fråga inte varför, bara gör det.
Från 28:30
Fina, älskade, ädla springare.
Du fina vän med blanka, bruna ögon, sammetslen, kastanjebrun päls och långa, smala ben, om du kunde förstå hur mycket jag tycker om dig!
Ja, jag vet. Jag beter mig som om jag vore tolv och hade mitt rum tapetserat med hästplancher från pollux och min häst. Men det är okej. Jag må vara en nörd (nej, jag har inga affischer), men i det här fallet är det mer än hästnörderi. Eatser är en sann vän och han har varit en del av mitt liv längre än många andra. Han är en av få hästar jag alltid känner mig trygg med. ALLTID, oavsett vad som händer och vad vi stöter på, hur fort vi galopperar eller hur mycket han spänner sig och nästan exploderar. Jag litar på honom. Han sviker inte. Han sårar inte.
Trots allt är vi lite oeniga ibland, det gäller oftast huruvida vi ska gå förbi kossorna eller inte. Jag biter mig i läppen och satsar stenhårt på att vara den posititva och, ursäkta om jag säger det men i de lägena även den intelligenta av oss två. Det är förlåtligt, alla har vi stunder när vi kanske inte är som allra vassast, eller kanske inte ens tillräckligt vassa för att dela ett löskokt ägg som redan är skalat. Kossor har lite den effekten på min käre vän, han förvandlas till en rostig kniv som någon har försökt skära av järnrör med. Varje gång. Men det är okej, jag förlåter honom för det.
Idag var vi ute i skogen på en kvällstur. Det var helt ljuvligt! Easter som nästan alltid är lugn och oftast lite för snäll var supertaggad och körde ett antal bocksprång innan han kunde galoppera ordentligt. Snacka om att han är ett litet lyckopiller när han är på det humöret, jag satt och skrattade för mig själv och log hela vägen hem! -Trots att kossorna fick hissen att stanna på nionde, eller nej förresten, på tredje våningen så var det en underbart härlig tur. Alla har vi våra brister.
Easter har sina kossor.
En värld där varje litet liv ska vara en vän
When I went down to Amsterdam"
Har varit i Amsterdam på studieresa med jobbet, jag har ju varit där förut med skolan men det var jättejätteroligt att komma dit igen. Vi tittade både på saker som jag redan hade sett och endel nya. Jag ska ladda upp lite bilder sen men jag måste skaffa en ny strömsladd till min dator..
Förutom alla intressanta objekt har vi dessutom haft jättetrevligt (det mesta har iof en tendes att bli det i trevligt sällskap), bott jättefint och ätit magiskt god mat. Tvårätters till lunch och trerätters till middag på restauranger som antagligen låg klart över en studentbudget och jag kunde bara njuta av att bli bjuden på lyxen.
På grund av den extremt trevliga helgen är jag så trött att jag nästan sover sittandes, man sov kanske inte riktigt så mycket som man borde ha gjort. En vanlig vecka hade det gått bra, men man får så mycket intryck att smälta när man är iväg sådär.
Nu måste gaddarna putsas och ridkläderna packas, sen blir det sova av. :)
Den är över, sommaren som aldrig kom
För visst känns det lite så? Att den där sommaren man gått och väntat på inte riktigt hände, att den aldrig riktigt infann sig? Jag har gjort massa roliga saker och fått massa nya fina minnen, men de där varma sommarnätterna när man kan gå i klänning ändå in på småtimmarna och de där varma dagarna när man inte har velat något hellre än att kasta sig i vattnet saknas när jag tänker tillbaka. Jag har längtat och väntat på dom hela sommaren, men dom kom aldrig, de där dagarna, det blev liksom inte sommar på riktigt.
Jag antar att det är dags att sluta förneka det faktum att sommaren är slut och att hösten är här och istället njuta av den friska, klara luften och hoppas att vi får en riktigt fin höst. Det är trots allt något speciellt med den här tiden på året. Luften känns liksom renare och en höstmorgon när dimman ligger som en slöja över ängarna och skogen trots det lyckas framstå som om den brann med alla sina fantastiska färger, då är världen magiskt vacker.
Trots att vi inte fick någon riktigt sommar.
Och trots att den är så jävla orättvis.
"Min största olycka just nu är glädjen över att leva."
Det handlar inte om mig, mina ord är överflödiga och de räcker omöjligt till. Men jag är stum och tårarna bränner.
Läs Kristian Gidlunds blogg och jag lovar att det kommer att få er att reflektera över era liv både en och två gånger. Det räcker med ett inlägg och man vill läsa hela bloggen från rad till rad. En så begåvad kille, på tusen olika sätt och en människa som verkar helt fantastisk på om möjligt ännu fler sätt. Världen är inte rättvis, livet är uppenbaligen den hårdaste skola man kan gå.
Jag kan bara tacka Kristian för att han delar med sig och ger mig perspektiv på livet och allt som finns där i. Och jag kan bara önska, hoppas och be att allt ska bli bra och sända honom och alla hans nära och kära energi och styrka att ta sig igenom det som sker.
Ibland blir man överraskad
Det är få dagar man går och lägger sig efter en dag som blev helt som man förväntat sig, och tur är väl kanske det. Livet skulle antagligen vara både enformigt och tråkigt om det skulle vara helt förutsägbart. Ibland är det småsaker som inte riktigt går som man tänkt sig och ibland är det saker som vänder upp och ner på hela livet, ibland är det saker som får en att sucka, fundera eller till och med gråta och ibland får det en att le och skratta. Det är nog just dom där sakerna som är livet, eller som åtminstone gör livet, jag menar vad vore alla dessa dagar utan dessa händelser?
Det här inlägget blev bra mycket seriösare än vad jag hade tänkt, jag hade nog inte tänkt så mycket alls. Små funderingar på kvällskvisten. Inget konstigt alls.
Tack för i år!
Det är med sorg i hjärtat jag inser att Peace & Love är över än en gång. Det har varit en fantastisk vecka med massor av underbara spelningar. Bara det faktum att jag fick se Roxette hemma, i min egen hemstad säger ju en del. Men även Caligola (oj så bra dom var!), Sugarplum Fairy, Hoffmaestro (galet!), Skrillex (hysteriskt), Kent (SÅ snyggt!), Deportees, Benjamin Francis Leftwich, Christina Perri, Laleh (Fantastiskt!!) etc. etc. Som pricken över i:et har jag hängt med underbara människor, -98% av tiden på spelningar 2% av tiden i t.e.x en soffa i mysiga Shangri-La-området.
Största besvikelsen var Rihanna, jag ångrar stort att jag inte gick på Soundtrack of our lives istället. Diva är väl det enda ordet som passar den bruden. Först går hon på scenen 45 minuter för sent. 45 MINUTER! ALLA andra har gått på i tid. Det är så respeklöst mit sina fans som har suttit vid staketet i 12 timmar och väntat. Sen tror hon att hon är kvar i Oslo och spelar en låt för det hemska sopm hände här för ett år sedan... Pinsamt? Eh ja.
Men som sagt i övrigt har det varit fantstiskt, jag har sett några av de bästa spelningarna någonsin!
Peace and Love, tänk att tiden alltid går så fort. Vi ses igen nästa år. <3
Största besvikelsen var Rihanna, jag ångrar stort att jag inte gick på Soundtrack of our lives istället. Diva är väl det enda ordet som passar den bruden. Först går hon på scenen 45 minuter för sent. 45 MINUTER! ALLA andra har gått på i tid. Det är så respeklöst mit sina fans som har suttit vid staketet i 12 timmar och väntat. Sen tror hon att hon är kvar i Oslo och spelar en låt för det hemska sopm hände här för ett år sedan... Pinsamt? Eh ja.
Men som sagt i övrigt har det varit fantstiskt, jag har sett några av de bästa spelningarna någonsin!
Peace and Love, tänk att tiden alltid går så fort. Vi ses igen nästa år. <3
Mycket har hänt
.. sen sist. -Som vanligt nu för tiden.
Kajakturen i Malmö gick strålande, jag behövde inte ens skämmas, speciellt inte efters Annas kommentar "du ser rikitigt proffsig ut". Det gjorde Anna också. Efter en stund.. ;)
Mamma och syster kom ner i lördags för att hämta hem mig och fick äran att hjälpa till med packning och flyttstädning. -Tack för att ni är snällast på jorden! På måndagen åkte vi på utflykt till Ven som ligger utanför Landskrona. Med mamma på en vanlig cykel och jag och Cissi på en tandem (det var ett himla tjutande där bak.. ;)) tog vi oss runt den helt fantastiskt vackra ön i strålande solsken. Turen avslutades med ett getingstick i tån och supergod Ven-glass.
I onsdags kom vi hem efter 10 timmar i bilen och nu ser det mer eller mindre ut som ett enda stort kaos här hemma hos mamma.. (ja, det är mitt fel). Det blir morgondagens bekymmer.
Midsommar firades uppe på ett berg i Dala-Floda med en hel hög härliga människor och en av världens bästa. Utsikten var helt oslagbar, speciellt när solen gick upp och fick bergstopparna att förvandlas till guld. Dessa ljusa sommarnätter får mig att aldrig mer vilja sova. Nästa vecka är det Peace & Love, så då kommer det knappast bli något problem.
Kvällstur och kajak
Igår kväll var jag ute med Loppan på en lång och sen kvällsrunda och det var helt underbart. Dundra fram i galopp över åkervägarna och uppför kullarna. Det var en trött och nöjd häst när vi kom hem. :)
Nu sk jag ta mig in till Malmö och skämma ut mig i en kajak i kanalen. Återkommer senare med betygsättning av min insats.
Nu sk jag ta mig in till Malmö och skämma ut mig i en kajak i kanalen. Återkommer senare med betygsättning av min insats.
Hej Bloggen!
Det var ett tag sen vi hördes, du och jag. Jag har rätt och slätt varit en alldeles för upptagen och trött person för att ha någon energi över till dig. Men jag har inte glömt dig och jag har inte sagt upp kontakten, jag har bara haft alldeles för mycket för mig för att orka något annat än att sova när jag har fått en minut över.
I fredags kväll gjorde jag det bästa jag har gjort på länge, jag packade ner en filt, varm choklad och en tjock tröja och åkte ut till Lomma. Jag satt på den öde stranden och tittade på havet och måsarna medan solen gick ner och fick Malmö och öresundsbron att glittra som guld. I nästan tre timmar satt jag där. Tre timmar i ensamhet. Tre timmar i frihet och långt långt bort från den verklighet som kallas vardag. Jag njöt och behövde varenda minut av de där tre timmarna.
Nu är jag back on track, igår var jag med bästa Anna i folkets park i Malmö och kollade Sverige-Ukraina, dom hade satt upp storbildsskärm ute i parken och det var jättemycket folk! Och herregud, det kändes som om jag och Anna inte hade hängt på en evighet. Hur ska jag klara mig i höst??
I fredags kväll gjorde jag det bästa jag har gjort på länge, jag packade ner en filt, varm choklad och en tjock tröja och åkte ut till Lomma. Jag satt på den öde stranden och tittade på havet och måsarna medan solen gick ner och fick Malmö och öresundsbron att glittra som guld. I nästan tre timmar satt jag där. Tre timmar i ensamhet. Tre timmar i frihet och långt långt bort från den verklighet som kallas vardag. Jag njöt och behövde varenda minut av de där tre timmarna.
Nu är jag back on track, igår var jag med bästa Anna i folkets park i Malmö och kollade Sverige-Ukraina, dom hade satt upp storbildsskärm ute i parken och det var jättemycket folk! Och herregud, det kändes som om jag och Anna inte hade hängt på en evighet. Hur ska jag klara mig i höst??
Blir man trött eller?!
Tänk vad störiga dataprogram kan vara! Efter nästan en och en halv timmes arbete med en trappa (i "component editing-mode" där man inte kan spara) så stängde det JÄVLA programmet ner sig, helt utan förvarning, bara "POFF" -borta! Skit-Revit! Kan ju meddela att jag la ner och åkte hem. Imorrn kommer det att bli en sen kväll, inte så lockande, but what to do?
Bild som Anna tog på mig i NYC
Bild som Anna tog på mig i NYC
Bra helg
Har haft en riktigt bra helg! Bortsett från plugg har jag och Sara anlagt ett trädgårdsland och om jag får säga det själv blev det riktigt riktigt snyggt!
Igår kväll var jag och hälsade på Josse och hjäplt henne i stallet. Red Wirre och han är så underbar att man dör lite grann. Han är verkligen helt fantstisk!
Igår kväll var jag och hälsade på Josse och hjäplt henne i stallet. Red Wirre och han är så underbar att man dör lite grann. Han är verkligen helt fantstisk!
Tecknat
Jag har tecknat och målat. På min fritid. Helt apropå ingenting, bara för att jag kände för det. Jag vet inte när det hände senast, men det är många år sen. Till min förvåning blev det inte bedrövligt, speciellt med tanke på att jag gjorde 5 bilder på max 2 timmar och att det bara var taget ur huvudet. Det kändes otroligt skönt att bara släppa alla prestationskrav och bara göra. Som en befrielse på något sätt. Fantastiskt skönt!
Så duktiga!
I torsdags var jag och Sara till ridhuset med Nova på löshoppning, hon är så himla duktig, modig och positiv och hon hoppar jättefint (vi talar inga höjder). Idag tränade jag lite arbete från marken med henne, ledarskap och så och hon är otroligt duktig vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att vi har hållt på så mycket, men ändå.
I morse var jag med Olivia på fotbollsträning vilket hon tyckte var superkul, när vi kom hem red hon på Dunder och red orentligt alldeles själv för första gången. Snacka om glad och stolt tjej! :)
Nu ska jag läsa klart min underbara (egentligen hemska) bok "Jag är kvar hos er" skriven av Peter Pohl. Rekommenderas varmt!
I morse var jag med Olivia på fotbollsträning vilket hon tyckte var superkul, när vi kom hem red hon på Dunder och red orentligt alldeles själv för första gången. Snacka om glad och stolt tjej! :)
Nu ska jag läsa klart min underbara (egentligen hemska) bok "Jag är kvar hos er" skriven av Peter Pohl. Rekommenderas varmt!
Hemma!
Hej hopp alla glada! (och arga för den delen)
Nu är jag hemma igen efter nästan två underbara veckor i det stora landet på andra sidan Atlanten. Vår första destination på resan blev Bryssel där vi bytte till det flyg som tog oss vidare till Washington. Efter en nervös stund på flygplatsen med massa frågor och grejer (de ropade upp mig och typ fem till som fick gå till en speciell hörna) lyfte jätteplanet och nästan 13 timmar efter att vi lämnat Köpenhamn var vi framme. Det tog rätt lång tid på flygplatsen om man jämför med att resa inom EU, massa kontroller här och förmulärinlämning där osv. Man andades inte riktigt ut innan man kom igenom sista dörrarna kan jag säga!
Washington är en FANTASTISKT vacker stad, otroligt grön med massa blommor, träd och buskar och väldigt välskött och nästan prydlig. Första kvällen vi kom dit mötte vi upp Maria och Catha som redan var där och följde med och åt middag hos värdföräldrarna där Catha har jobbat som aupair, dom måste vara några världens underbaraste människor, helt otroligt trevliga! De flesta museum i Washington är gratis så jag och Anna sprang runt och kollade på allt mellan himmel och jord. Bl.a. var vi på Naturhistoriska, ett indianmusem (som hade en utställning om hästen historia i Amerika), massa konstmuseum, ett spionmuseum där man lekte spion och lligger mittemot FBI's högkvarter. I Washington finns också MASSOR av monument tillägnade olika personer. Det finns en lång promenad man kan gå mellan dessa monument som är supermysig! Vi besökte även Svenska Ambassaden (ritad av Gerth Wingårdh), universitet och massa annat.
Efter tre intensiva dagar tog vi en buss till New York (Vi åkte med Mega Bus som var jättebra), det tog ca 3,5 timmar och sedan blev vi avsläppta på mitt i kaoset på 28 st på typ 10:e avenyn och kände oss lätt vilsna och ivägen bland alla stressade människor, tutande taxibilar och tjutande sirener. Det tog lite tid, man var liksom tvungen att ta ett djupt andetag för att kunna fokusera på att ta sig till hotellet istället för att titta på alla höga hus och allt hysteriskt som hände runt omkring en.
Vårt hotell var om möjlgt ännu galnare och roligare än vi hade väntat oss. Ett skelett i lobbyn, ett piano till fönsterbräda, mystiska luckor (som jag skulle öppna och höll på att ha i golvet innan jag insåg att det var en tavla och berg på väggarna i rummet, ja ni fattar, lite hysteriskt sådär. I vår korridor bodde även en jättesöt katt som jag blev kompis med, Anna tyckte inte alls om den så den bet henne men jag tror att den bet just därför även om Anna hävdar annat.
Och vad gjorde vi i New York? Tja.. vad gjorde vi inte? Shoppade (såklart), hängde på mystiska, gömda och mysiga barer, strosade omkring i Central Park (som är heeelt fantastisk!) på påskdagen då alla var lediga. Barnen sprang omkring med korgar och letade efter påskägg som låg gömda i parken, skölpaddorna solade sig, hundarna lekte och körsbärsträden blommade, det var liksom finare än i alla filmer. Vi besökte platsen där John Lennon blev skjuten, åkte till Brooklyn och upplevde de mest segregerade men samtidigt fungerande områderna vi någonsin sett, promenarade längs Hudson River och vi åt världens godaste blåbärsscones från Fairways. Vi åkte turistfäja förbi Frihetsgudinnan och Ellis Island och promenerade över Brooklyn Bridge sent på kvällen.
Med skolan var vi bland annat på stadspromenader, en i uptown och en i downtown. Vi gick längs det upphöjda parkstråket och fördetta järnvägen som kallas "The High Line" och vi gick ner till den fantastiska gallerian "Chelsea Market". All skoltid hade vi ihop med studenter från Florida och deras lärare Marty som tidigare bott och jobbat på Manhattan i 10 år. Han var där under 9/11 och tog med oss till the 9/11 memorial och berättade om vad han var med om, hur han såg folk hoppa ut från 80:e våningen och hur det första tornet rasade. Fruktansvärt och det var inte långt ifrån att tårarna kom. Under skoldagarna (tis-fre) var vi också på föreläsning med Arkitekten som har varit ansvarig för renoveringen av Guggenheimmuseet i New York och en annan hos "World Monument Fond" som listar och kämpar för att bevara byggnader som hotas att rivas men som anses viktiga att bevara av arkitektoniska skäl. Vi var även på Moma (Museum Of Modern Art).
Jag har säkert glömt massor men det är i alla fall endel av allt vi har gjort. Just ja, vi var in i den mest fantastiska fotobutiken någonsin! Mer ett varuhus än en butik, tre våningar med bara kameror, foto- och filmtillbehör och kikare. När man kom in åkte det runt lådor i taket och dom hade allt uppdelat i avdelningar med speciell personal, det kändes lite som om man kom in i tomtens verkstad, helt fantastiskt!
Chinatown är en historia för sig och otroligt på många sätt, men hela min vistelse där blev förstörd när jag hittade typ 15 sköldpaddor i en liiiiiten låda med lite vatten i, det var så trångt att dom låg på varandra och hade jag kunnat ta med mig dom till sverige hade jag tagit allihop! Usch och fy, stackarna. Anna sa åt butiksägaren att dom inte mår bra och kommer att dö men hon bara fräste till svar. Mitt hjärta blöder fortfarande.
MEN bortsett från sköldpaddorna så var resan helt fantastisk och jag kommer helt klart att åka tillbaka, helst igår. ;)
Långt inlägg men så blir det när man har varit långt borta, hoppas att ni orkar läsa.
Nu är jag hemma igen efter nästan två underbara veckor i det stora landet på andra sidan Atlanten. Vår första destination på resan blev Bryssel där vi bytte till det flyg som tog oss vidare till Washington. Efter en nervös stund på flygplatsen med massa frågor och grejer (de ropade upp mig och typ fem till som fick gå till en speciell hörna) lyfte jätteplanet och nästan 13 timmar efter att vi lämnat Köpenhamn var vi framme. Det tog rätt lång tid på flygplatsen om man jämför med att resa inom EU, massa kontroller här och förmulärinlämning där osv. Man andades inte riktigt ut innan man kom igenom sista dörrarna kan jag säga!
Washington är en FANTASTISKT vacker stad, otroligt grön med massa blommor, träd och buskar och väldigt välskött och nästan prydlig. Första kvällen vi kom dit mötte vi upp Maria och Catha som redan var där och följde med och åt middag hos värdföräldrarna där Catha har jobbat som aupair, dom måste vara några världens underbaraste människor, helt otroligt trevliga! De flesta museum i Washington är gratis så jag och Anna sprang runt och kollade på allt mellan himmel och jord. Bl.a. var vi på Naturhistoriska, ett indianmusem (som hade en utställning om hästen historia i Amerika), massa konstmuseum, ett spionmuseum där man lekte spion och lligger mittemot FBI's högkvarter. I Washington finns också MASSOR av monument tillägnade olika personer. Det finns en lång promenad man kan gå mellan dessa monument som är supermysig! Vi besökte även Svenska Ambassaden (ritad av Gerth Wingårdh), universitet och massa annat.
Efter tre intensiva dagar tog vi en buss till New York (Vi åkte med Mega Bus som var jättebra), det tog ca 3,5 timmar och sedan blev vi avsläppta på mitt i kaoset på 28 st på typ 10:e avenyn och kände oss lätt vilsna och ivägen bland alla stressade människor, tutande taxibilar och tjutande sirener. Det tog lite tid, man var liksom tvungen att ta ett djupt andetag för att kunna fokusera på att ta sig till hotellet istället för att titta på alla höga hus och allt hysteriskt som hände runt omkring en.
Vårt hotell var om möjlgt ännu galnare och roligare än vi hade väntat oss. Ett skelett i lobbyn, ett piano till fönsterbräda, mystiska luckor (som jag skulle öppna och höll på att ha i golvet innan jag insåg att det var en tavla och berg på väggarna i rummet, ja ni fattar, lite hysteriskt sådär. I vår korridor bodde även en jättesöt katt som jag blev kompis med, Anna tyckte inte alls om den så den bet henne men jag tror att den bet just därför även om Anna hävdar annat.
Och vad gjorde vi i New York? Tja.. vad gjorde vi inte? Shoppade (såklart), hängde på mystiska, gömda och mysiga barer, strosade omkring i Central Park (som är heeelt fantastisk!) på påskdagen då alla var lediga. Barnen sprang omkring med korgar och letade efter påskägg som låg gömda i parken, skölpaddorna solade sig, hundarna lekte och körsbärsträden blommade, det var liksom finare än i alla filmer. Vi besökte platsen där John Lennon blev skjuten, åkte till Brooklyn och upplevde de mest segregerade men samtidigt fungerande områderna vi någonsin sett, promenarade längs Hudson River och vi åt världens godaste blåbärsscones från Fairways. Vi åkte turistfäja förbi Frihetsgudinnan och Ellis Island och promenerade över Brooklyn Bridge sent på kvällen.
Med skolan var vi bland annat på stadspromenader, en i uptown och en i downtown. Vi gick längs det upphöjda parkstråket och fördetta järnvägen som kallas "The High Line" och vi gick ner till den fantastiska gallerian "Chelsea Market". All skoltid hade vi ihop med studenter från Florida och deras lärare Marty som tidigare bott och jobbat på Manhattan i 10 år. Han var där under 9/11 och tog med oss till the 9/11 memorial och berättade om vad han var med om, hur han såg folk hoppa ut från 80:e våningen och hur det första tornet rasade. Fruktansvärt och det var inte långt ifrån att tårarna kom. Under skoldagarna (tis-fre) var vi också på föreläsning med Arkitekten som har varit ansvarig för renoveringen av Guggenheimmuseet i New York och en annan hos "World Monument Fond" som listar och kämpar för att bevara byggnader som hotas att rivas men som anses viktiga att bevara av arkitektoniska skäl. Vi var även på Moma (Museum Of Modern Art).
Jag har säkert glömt massor men det är i alla fall endel av allt vi har gjort. Just ja, vi var in i den mest fantastiska fotobutiken någonsin! Mer ett varuhus än en butik, tre våningar med bara kameror, foto- och filmtillbehör och kikare. När man kom in åkte det runt lådor i taket och dom hade allt uppdelat i avdelningar med speciell personal, det kändes lite som om man kom in i tomtens verkstad, helt fantastiskt!
Chinatown är en historia för sig och otroligt på många sätt, men hela min vistelse där blev förstörd när jag hittade typ 15 sköldpaddor i en liiiiiten låda med lite vatten i, det var så trångt att dom låg på varandra och hade jag kunnat ta med mig dom till sverige hade jag tagit allihop! Usch och fy, stackarna. Anna sa åt butiksägaren att dom inte mår bra och kommer att dö men hon bara fräste till svar. Mitt hjärta blöder fortfarande.
MEN bortsett från sköldpaddorna så var resan helt fantastisk och jag kommer helt klart att åka tillbaka, helst igår. ;)
Långt inlägg men så blir det när man har varit långt borta, hoppas att ni orkar läsa.
Packa packa packa..
-igen.
Rom var underbart! 24 grader och sol och MASSOR att titta på. Vi gick 10-12 timmar om dagen och den enda delen av mig som inte var 100% positiv till det hela var fötterna, sista dagen ville jag nästan lägga mig ner och inte gå mer överhuvudtaget. Men det gick och fötterna sitter kvar!
Bortsett från att sängen var sjukt hår så bodde vi jättebra, nära till allt och vi hade världens mysigaste innegård.
Vi kom hem igen i söndags kväll och sen åkte jag och Anna till Borlänge på tisdagen och åkte skidor onsdag-torsdag. På fredagen var jag på begravning då min kusin Peter har gått bort efter många års sjukdom.. Dom hade gjort det jättefint och även om alla såklart var ledsna så vet vi alla att han är fri nu.
I lördags åkte jag tillbaka till Skåne och gick på Isaks 2-årskalas i söndags.
Nu är det alltså packning som står på schemat igen, imorrn bär det av till Washington och på lördag vidare till New York.
Innergården
Från Peterskyrkans kupol
Finfint i off-pisten
Födelsedagsbarnet
Rom var underbart! 24 grader och sol och MASSOR att titta på. Vi gick 10-12 timmar om dagen och den enda delen av mig som inte var 100% positiv till det hela var fötterna, sista dagen ville jag nästan lägga mig ner och inte gå mer överhuvudtaget. Men det gick och fötterna sitter kvar!
Bortsett från att sängen var sjukt hår så bodde vi jättebra, nära till allt och vi hade världens mysigaste innegård.
Vi kom hem igen i söndags kväll och sen åkte jag och Anna till Borlänge på tisdagen och åkte skidor onsdag-torsdag. På fredagen var jag på begravning då min kusin Peter har gått bort efter många års sjukdom.. Dom hade gjort det jättefint och även om alla såklart var ledsna så vet vi alla att han är fri nu.
I lördags åkte jag tillbaka till Skåne och gick på Isaks 2-årskalas i söndags.
Nu är det alltså packning som står på schemat igen, imorrn bär det av till Washington och på lördag vidare till New York.
Innergården
Från Peterskyrkans kupol
Finfint i off-pisten
Födelsedagsbarnet
Hejdå Sverige!
..och hej Rom! Imorrn åker vi och jag borde som vanligt ha sovit för länge sen, men jaja det ska bli huuur roligt som helst!
Hörs på söndag igen! :)
Sakta men säkert..
.. börjar projektet ta form, det är långt ifrån klart, men det börjar klarna vilket känns oerhört skönt! :)
Premiärcyklade till skolan idag, det var fantastiskt skönt och gick förvånansvärt lätt (bortsett från sista biten påväg dit som ALLTID är tung eftersom det är konstant uppför de sista 5 kilometrarna).
Förövrigt är jag supertaggad på Rom nästa vecka och USA om tre veckor, däremellan hinner jag antagligen med en liten tur hem för lite skidåkning med Anna också! Dessutom har Peace & Love bokat massa roliga artister, med andra ord har jag massa saker att se fram emot samtidigt som jag njuter av våren med leriga hästar, varma vindar och färgglada krokusar. :)
Premiärcyklade till skolan idag, det var fantastiskt skönt och gick förvånansvärt lätt (bortsett från sista biten påväg dit som ALLTID är tung eftersom det är konstant uppför de sista 5 kilometrarna).
Förövrigt är jag supertaggad på Rom nästa vecka och USA om tre veckor, däremellan hinner jag antagligen med en liten tur hem för lite skidåkning med Anna också! Dessutom har Peace & Love bokat massa roliga artister, med andra ord har jag massa saker att se fram emot samtidigt som jag njuter av våren med leriga hästar, varma vindar och färgglada krokusar. :)
Wiihoo!
Å äntligen har Peace & Love släppt årets headline! Ingen mindre än Rihanna kommer till Borlänge, det kommer bli grymt! :)
Åter till tentaplugg..
Åter till tentaplugg..
